Mediaproblemet
BAKGRUND
Betydande del av svensk media och betydande del av den svenska journalistkåren ägnar sig sedan många år åt att manipulera nyhetsflödet. Syftet är uppenbarligen att bilda opininon eller förhindra att opinion bildas i enlighet med någon egen agenda.
Oftast handlar det inte om direkt lögnaktig journalistik, utan om något mycket mera förädiskt genom att man medvetet förvränger, skönmålar, svartmålar, tillägger, utelämnar eller på annat sätt censurerar eller förändrar nyhetsflödet.
Nu har det gått så långt att miljontals svenskar anser sig tvungna att läsa även utländsk media och svensk alternativ media för att kunna kontrollera, verifiera och komplettera de nyheter traditionell media publicerar.
Medias abdikation från sin roll som den granskanade makten till att nu istället i princip vara i maskopi med makten börjar nu skapa sådant misstroende att det börjar bli direkt samhällsfarligt. Dessutom skapar situationen utrymme för farlig desinformation och ger grogrund till diverse konspirationsteorier.
Det är inte längre bara allmänheten som ifrågasätter, utan nu börjar även allt flera medlemmar av etablissemanget ifrågasätta hur svensk media agerar.
Beroende på hur man deltager i, eller opponerar sig mot, nyhetsmanipulationen kan den svenska mediakåren delas in i följande huvudsakliga grupper:
1. De som aktivt deltager.
2. De som förstår, men inte törs opponera sig.
3. De som inte förstår.
4. De som förstår och törs opponera sig.
Grupp 4 har på senare tid börjat växa, men fortfarande befinner sig betydande del av den svenska mediakåren i någon slags märklig förnekelseprocess.
HUR BÖR SVENSK MEDIA FUNGERA?
Det svenska mediakonsumenter behöver är aktörer som klarar av att:
1. Berätta sanningen utan att förvränga, skönmåla, svartmåla, tillägga, utelämna eller på annat sätt censurera.
2. Tillämpa s.k. konsekvensneutralitet.
3. Klart särskilja och visa vad som är nyheter/fakta och vad som är åsikter.
4. Verka i en anda av ömsesidig respekt och förtroende mellan mediakonsumenter och mediaproducenter.
5. Även i övrigt vara seriösa, trovärdiga och professionella.
De traditionella mediaaktörerna måste dessutom förstå att den tiden när man hade monopol på nyhetsförmedling och opinionsbildning nu är för alltid förbi. Nyhetsförmedling bör uppfylla punkter enl. ovan och opinionsbildning bör ske genom en respektfull dialog med mediakonsumenterna.
Medias uppgift är att publicera nyheter på bästa möjliga sätt. Nyheterna kan gärna kommenteras, men då på sådant sätt att de klart framgår vad som är nyhet och vad som är åsikt. Låt sedan läsarna själva bilda sig en uppfattning ang. vad man skall tycka/inte tycka och tro/inte tro.
HUR FUNGERAR SVENSK MEDIA IDAG?
Idag finns ingen traditionell svensk mediaaktör som till fullo klarar ovanstående.
Viss media är bättre och mera trovärdig än annan, men inga är helt fria från skuld. Public Service hör tyvärr till de sämre. De värsta syndarna tycks jobba enligt devisen "Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning".
Många journalister tycks sätta sig själva på piedestaler där dom anser sig vara oantastliga för vanligt folk och utifrån vilka dom tar sig friheten att tillämpa någon slags uppfostrande översittarattityd. Att förmedla nyheter tycks inte längre vara den primära uppgiften, utan den tycks istället vara att tvinga på läsarna den politiskt korrekta verklighetsbilden.
Betydande del av svensk media och betydande del av den svenska journalistkåren ägnar sig sedan många år åt att manipulera nyhetsflödet. Syftet är uppenbarligen att bilda opininon eller förhindra att opinion bildas i enlighet med någon egen agenda.
Oftast handlar det inte om direkt lögnaktig journalistik, utan om något mycket mera förädiskt genom att man medvetet förvränger, skönmålar, svartmålar, tillägger, utelämnar eller på annat sätt censurerar eller förändrar nyhetsflödet.
Nu har det gått så långt att miljontals svenskar anser sig tvungna att läsa även utländsk media och svensk alternativ media för att kunna kontrollera, verifiera och komplettera de nyheter traditionell media publicerar.
Medias abdikation från sin roll som den granskanade makten till att nu istället i princip vara i maskopi med makten börjar nu skapa sådant misstroende att det börjar bli direkt samhällsfarligt. Dessutom skapar situationen utrymme för farlig desinformation och ger grogrund till diverse konspirationsteorier.
Det är inte längre bara allmänheten som ifrågasätter, utan nu börjar även allt flera medlemmar av etablissemanget ifrågasätta hur svensk media agerar.
Beroende på hur man deltager i, eller opponerar sig mot, nyhetsmanipulationen kan den svenska mediakåren delas in i följande huvudsakliga grupper:
1. De som aktivt deltager.
2. De som förstår, men inte törs opponera sig.
3. De som inte förstår.
4. De som förstår och törs opponera sig.
Grupp 4 har på senare tid börjat växa, men fortfarande befinner sig betydande del av den svenska mediakåren i någon slags märklig förnekelseprocess.
HUR BÖR SVENSK MEDIA FUNGERA?
Det svenska mediakonsumenter behöver är aktörer som klarar av att:
1. Berätta sanningen utan att förvränga, skönmåla, svartmåla, tillägga, utelämna eller på annat sätt censurera.
2. Tillämpa s.k. konsekvensneutralitet.
3. Klart särskilja och visa vad som är nyheter/fakta och vad som är åsikter.
4. Verka i en anda av ömsesidig respekt och förtroende mellan mediakonsumenter och mediaproducenter.
5. Även i övrigt vara seriösa, trovärdiga och professionella.
De traditionella mediaaktörerna måste dessutom förstå att den tiden när man hade monopol på nyhetsförmedling och opinionsbildning nu är för alltid förbi. Nyhetsförmedling bör uppfylla punkter enl. ovan och opinionsbildning bör ske genom en respektfull dialog med mediakonsumenterna.
Medias uppgift är att publicera nyheter på bästa möjliga sätt. Nyheterna kan gärna kommenteras, men då på sådant sätt att de klart framgår vad som är nyhet och vad som är åsikt. Låt sedan läsarna själva bilda sig en uppfattning ang. vad man skall tycka/inte tycka och tro/inte tro.
HUR FUNGERAR SVENSK MEDIA IDAG?
Idag finns ingen traditionell svensk mediaaktör som till fullo klarar ovanstående.
Viss media är bättre och mera trovärdig än annan, men inga är helt fria från skuld. Public Service hör tyvärr till de sämre. De värsta syndarna tycks jobba enligt devisen "Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning".
Många journalister tycks sätta sig själva på piedestaler där dom anser sig vara oantastliga för vanligt folk och utifrån vilka dom tar sig friheten att tillämpa någon slags uppfostrande översittarattityd. Att förmedla nyheter tycks inte längre vara den primära uppgiften, utan den tycks istället vara att tvinga på läsarna den politiskt korrekta verklighetsbilden.
Vissa mediaaktörer har t.o.m. börjar utnyttja halvkriminella grupper från den våldsbejakande extremvänstern för att registrera, förfölja och trakassera de mediakonsumenter och övriga meningsmotståndare som törs kritisera och inte uppför sig som förväntas av dem.
Det svenska mediaägarna har lyckats skapa en journalistkår som till övervägande delen består av galenpannor med vänstersympatier. Vi som är deras kunder kommer inte i längden att acceptera den journalistik som dessa människor producerar. Vi vill inte ha den, och vi vill definitivt inte betala för den.
VAD VI BÖR GÖRA
Det är dags att vi börjar påminna svenska mediaägare om vilka händer som föder dem. Det är nämligen vi, deras kunder/läsare. Det är vi som ger dem hela deras existensberättigande. Den dag vi inte längre är beredda att betala har deras publikationer inte längre något existensberättigande.
Vill mediaägarna börja reparera relationen med oss är ett första steg att börja respektera oss och börja producera sådan journalistik som vi är beredda att betala för. En leverantörs/kundrelation fungerar helt enkelt inte i längden om leverantören tar sig friheten att håna och förnedra sina kunder.
Det bästa sättet att förmå mediaägarna att börja agera i mediakonsumenternas intresse är helt enkelt genom att "ta deras plånböcker", d.v.s:
1. Intäkterna från läsarna
2. Intäkterna från annonsörerna
3. Presstödet
Punkterna 1 och 2 har vi själva makten över även i närtid. Punkt 3 är en längre politisk process, men det gäller att börja den så snart som möjligt.
VIDARE DEBATT
I syfte att möjliggöra en vidare debatt på dessa teman har jag skapat Facebookgruppen "Mediaproblemet".
Välkommen att ansluta dig till den på https://www.facebook.com/groups/Mediaproblemet/
Uppsala i april 2016,
Stefan Fahlander
Det svenska mediaägarna har lyckats skapa en journalistkår som till övervägande delen består av galenpannor med vänstersympatier. Vi som är deras kunder kommer inte i längden att acceptera den journalistik som dessa människor producerar. Vi vill inte ha den, och vi vill definitivt inte betala för den.
VAD VI BÖR GÖRA
Det är dags att vi börjar påminna svenska mediaägare om vilka händer som föder dem. Det är nämligen vi, deras kunder/läsare. Det är vi som ger dem hela deras existensberättigande. Den dag vi inte längre är beredda att betala har deras publikationer inte längre något existensberättigande.
Vill mediaägarna börja reparera relationen med oss är ett första steg att börja respektera oss och börja producera sådan journalistik som vi är beredda att betala för. En leverantörs/kundrelation fungerar helt enkelt inte i längden om leverantören tar sig friheten att håna och förnedra sina kunder.
Det bästa sättet att förmå mediaägarna att börja agera i mediakonsumenternas intresse är helt enkelt genom att "ta deras plånböcker", d.v.s:
1. Intäkterna från läsarna
2. Intäkterna från annonsörerna
3. Presstödet
Punkterna 1 och 2 har vi själva makten över även i närtid. Punkt 3 är en längre politisk process, men det gäller att börja den så snart som möjligt.
VIDARE DEBATT
I syfte att möjliggöra en vidare debatt på dessa teman har jag skapat Facebookgruppen "Mediaproblemet".
Välkommen att ansluta dig till den på https://www.facebook.com/groups/Mediaproblemet/
Uppsala i april 2016,
Stefan Fahlander