Du grubblande jänta
Öppet brev till Anna Toss
Du har de senaste dagarna publicerat ett antal s.k. debattartiklar.
Där tar du dig friheten att jämföra och likställa oss Sverigedemokrater och ett 1,000-tal helt vanliga svenska tanter och farbröder som deltager i en helt laglig tillståndsgiven demonstration på Norrmalms torg i Stockholm med 30-talets tyska nazister och deras illgärningar. På något märkligt sätt försöker du förknippa oss med förintelsen, d.v.s. de värsta brott som begåtts i mänsklighetens historia.
De finns förintelseförnekare, men sedan finns det dom som använder förintelsen för sina egna småaktiga syften. Du hör uppenbarligen till den senare gruppen. Jag tror att de människor som faktiskt upplevde och dog under förintelsen kan ha haft synpunkter på dina jämförelser.
Du borde skämmas.
Du skriver också att vi Sverigedemokrater är besatta av tanken på att vissa kulturer skulle vara bättre än andra.
Ja, det kan det däremot ligga något i. Jag är faktiskt besatt av tanken på att en kultur som tycker det är OK att hugga händer av småtjuvar, som tycker det är OK att stena otrogna kvinnor till döds, som tycker det är OK att halshugga religiösa avfällingar inte är riktigt lika bra som vår svenska kultur. Vad tycker du?
Nu måste jag bara fråga dig. Menar du allvar med din s.k. debattartikel, eller är det någon slags bisarr provokation du utsätter oss för?
Om du faktiskt menar allvar tror jag inte att du är riktigt frisk, och jag tror att jag vet vad du lider av.
Därför vill jag berätta följande sanna historia för dig:
Det var en gång en man som hette Joseph McCarthy och han satt i USAs senat. Han led av en konstig åkomma som yttrade sig i form av fobier och vanföreställningar. Hans problem var att han såg kommunister överallt. Ja verkligen, precis överallt. Åkomman har sedan dess kallats för "McCarthyism".
Även i Sverige tycks vi under senare år ha fått en släng av denna åkomma. Det måste dock vara en lite annorlunda form eftersom de nu drabbade oftast ser nazister, rasister och fascister. Åkomman tycks vara speciellt vanlig inom media och kulturkretsar.
Jag misstänker att du Anna Toss har drabbats.
Sök hjälp, och kom ihåg. Första steget till tillfrisknande är egen sjukdomsinsikt.
Släkten Bonnier har producerat många stora media- och kulturpersonligheter, men du tycks inte höra till dem. Om forna tiders mediagiganter från släkten Bonnier kunde läsa ditt imbecilla tjatter skulle dom förmodligen vända sig i sina gravar.
Uttrycket "Du grubblande jänta" har jag lånat från min vän Therese Larsson som är en av grundarna till folkrörelsen www.folketsdemonstration.se.
Hon är en formidabel kvinna.
Det kan jag tyvärr inte säga om dig, Anna.
Till den media som utan kommentarer, ifrågasättanden eller någon form av analys publicerat Annas hatiska skriverier har jag följande budskap:
Glöm inte vilka händer som föder er. Det är vi, alla era kunder. Ja just det kunder. Det är vi som är beredda att betala för den journalistik ni producerar. Det är vi som ger er hela ert existensberättigande. Den dag vi inte längre är beredda att betala har ni inte heller längre något existensberättigande.
Då, om inte förr kommer Pressdöden för att hämta era lumpna blaskor.
Det kanske är dags att ni börjar respektera era kunder. Ett första steg borde väl ändå vara att ni slutar med att släppa fram rena galenpannor i era spalter.
Uppsala i februari 2016
Stefan Fahlander
En helt vanlig Svensson
Du har de senaste dagarna publicerat ett antal s.k. debattartiklar.
Där tar du dig friheten att jämföra och likställa oss Sverigedemokrater och ett 1,000-tal helt vanliga svenska tanter och farbröder som deltager i en helt laglig tillståndsgiven demonstration på Norrmalms torg i Stockholm med 30-talets tyska nazister och deras illgärningar. På något märkligt sätt försöker du förknippa oss med förintelsen, d.v.s. de värsta brott som begåtts i mänsklighetens historia.
De finns förintelseförnekare, men sedan finns det dom som använder förintelsen för sina egna småaktiga syften. Du hör uppenbarligen till den senare gruppen. Jag tror att de människor som faktiskt upplevde och dog under förintelsen kan ha haft synpunkter på dina jämförelser.
Du borde skämmas.
Du skriver också att vi Sverigedemokrater är besatta av tanken på att vissa kulturer skulle vara bättre än andra.
Ja, det kan det däremot ligga något i. Jag är faktiskt besatt av tanken på att en kultur som tycker det är OK att hugga händer av småtjuvar, som tycker det är OK att stena otrogna kvinnor till döds, som tycker det är OK att halshugga religiösa avfällingar inte är riktigt lika bra som vår svenska kultur. Vad tycker du?
Nu måste jag bara fråga dig. Menar du allvar med din s.k. debattartikel, eller är det någon slags bisarr provokation du utsätter oss för?
Om du faktiskt menar allvar tror jag inte att du är riktigt frisk, och jag tror att jag vet vad du lider av.
Därför vill jag berätta följande sanna historia för dig:
Det var en gång en man som hette Joseph McCarthy och han satt i USAs senat. Han led av en konstig åkomma som yttrade sig i form av fobier och vanföreställningar. Hans problem var att han såg kommunister överallt. Ja verkligen, precis överallt. Åkomman har sedan dess kallats för "McCarthyism".
Även i Sverige tycks vi under senare år ha fått en släng av denna åkomma. Det måste dock vara en lite annorlunda form eftersom de nu drabbade oftast ser nazister, rasister och fascister. Åkomman tycks vara speciellt vanlig inom media och kulturkretsar.
Jag misstänker att du Anna Toss har drabbats.
Sök hjälp, och kom ihåg. Första steget till tillfrisknande är egen sjukdomsinsikt.
Släkten Bonnier har producerat många stora media- och kulturpersonligheter, men du tycks inte höra till dem. Om forna tiders mediagiganter från släkten Bonnier kunde läsa ditt imbecilla tjatter skulle dom förmodligen vända sig i sina gravar.
Uttrycket "Du grubblande jänta" har jag lånat från min vän Therese Larsson som är en av grundarna till folkrörelsen www.folketsdemonstration.se.
Hon är en formidabel kvinna.
Det kan jag tyvärr inte säga om dig, Anna.
Till den media som utan kommentarer, ifrågasättanden eller någon form av analys publicerat Annas hatiska skriverier har jag följande budskap:
Glöm inte vilka händer som föder er. Det är vi, alla era kunder. Ja just det kunder. Det är vi som är beredda att betala för den journalistik ni producerar. Det är vi som ger er hela ert existensberättigande. Den dag vi inte längre är beredda att betala har ni inte heller längre något existensberättigande.
Då, om inte förr kommer Pressdöden för att hämta era lumpna blaskor.
Det kanske är dags att ni börjar respektera era kunder. Ett första steg borde väl ändå vara att ni slutar med att släppa fram rena galenpannor i era spalter.
Uppsala i februari 2016
Stefan Fahlander
En helt vanlig Svensson